Mexico 2000



Solpyramiden i Teotihuacán

Förra årets vinterflygning i Mexico gav mersmak så när jag hörde att de bägge norska flygreseledarna och entusiasterna Ronny och Tonny ordnade en resa dit i år också så var det bara att boka. Inte nog med att flygningen där är bra, själva resan är bra ordnad med transporter och boende. Dessutom är det kul att flyga med en av världens mest entusiastiska flygledare, om inte Ronny är en tvättäkta flygfanatiker så finns det inga ...

Vi flög i stort sett varje dag från starten som kallas El Peñon (efter bergstoppen som ligger framför start). Starten kännetecknas av finkornigt damm, barr som fastnar överallt och en mycket punktlig termik. Klockan halv elva varje morgon (plus/minus fem minuter) drar termiken igång och det går bra att starta. Efter någon timme är termikdraget såpass kraftigt att det börjar bli besvärligt att starta (vindkompression).


Vårt vanliga flygställe, El Peñon


Den ena bussen anländer

Men hur ser då en typisk dag ut?

Vi samlades vid sisådär kvart över åtta varje morgon, halvnio gick bussarna. I alla fall nästan alltid. På morgonen var det ofta ganska kyligt och är man morgontrött som jag kändes det lite småhuttrigt gråsömnigt. Men det var trots allt skönt att komma igång i vettig tid på dagen.

Själva bussfärden upp till start tog ca trekvart, bussarna är inte precis byggda för snabb landsvägskörning. Det var först när man kom fram till sista delsträckan upp till start som de kom till sin rätt: Med sin höga markfrigång och råstarka motorer gungade, skrapade, kved och gnisslade bussarna sig upp för den branta kostigen. Fast det skulle nog inte vara någon idé att försöka få en av de där bussarna genom besiktningen hemma ...


Det blev trångt i bussarna med 37 piloter och tillhörande skärmsäckar

Förberedelser på start

Väl uppe på start blir det full aktivitet med att göra i ordning utrustningen. Eftersom startytan är begränsad (ca två skärmar får plats) och det var gott om flygare (37 norrmänn och svenskar plus ca 20 amerikaner och lokala piloter) gällde det att ha grejerna klara före man gick fram på start.

När utrustningen var klar var det dags för morgonbriefing: Vädret gicks igenom (det tog ca 10 sekunder) och vi diskuterade flygplaner för dagen. Ronny driver en tes att man alltid ska flyga med en plan, man ska alltid ha en idé vad man ska göra under flyget. De här genomgångarna tillsammans med de vi ofta hade på kvällarna gjorde resan till rena utbildningen i termik- och distansflygning. Oerhört lärorikt.


Morgonandakt, dvs briefing med Ronny och Tonny

Start

Så, strax efter halv elva när termiken börjat skicka sina första pustar uppför sluttningen började startandet. För att göra flygningen framför och över start lite säkrare och enklare gällde den enkla grundregeln att alla alltid kurvade höger. Bortsett från enstaka amerikaner som inte kunde höger och vänster fungerade detta mycket bra.

När man flugit så länge man kunde/orkade/ville måste man landa. Vid El Peñon innebar det nästan alltid en spännande finalflygning, landningarna är utmärkta termiktriggrar och det var ibland svårt att veta i vilken del av fältet man till slut kom att hamna. Men hur inflygningen än gick var man följd av en ivrig och mångfotad mottagningskommitté av lokala barn.


Mottagningskommitén var alltid lika entusiastisk

Alla vill packa skärmen

Knappt hade skärmen hunnit ta mark förrän tio-femton barn i varierande åldrar ville packa utrustningen. Några av barnen är rena experter och packar mycket bra, andra är nog mer entusiastiska än duktiga. Standardavgiften för att packa en skärm är tio pesos (ungefär lika många kronor).

Nå, när man väl landat och utrustningen är paketerad blir det en stunds väntan på att bussen ska komma ned från start och dessutom blev landningarna allt intresantare att titta på ju längre dagen fortskred (då termiken blir starkare). Dessutom var det skönt att sitta i solen och jämföra flygupplevelser med de andra som också landat på huvudlandningen. Vad kossorna i bakgrunden tyckte är svårt att uttala sig om.


Skärmflygare och kossor slappar i solskenet

En på många sätt spännande landning

För dem som flög distans var i allmänhet målet att flyga hem till byn. Enda haken med det var att landningen inne i Valle de Bravo är lite... intressant. Det är en smal landtunga nere vid sjön, höga träd innanför, vatten utanför och ett högt staket i änden. Men efter att ha sett att mexikanerna
a) landade elever under skolning där och
b) landade med tandemhängglidare
så kändes det svårt att klaga.

Efter flygning är det inte fel med ett dopp i poolen och lite stilla liv i en solstol.

Just när man sitter i solen vid poolen känns det på något sätt ganska skönt att fundera kring hur det kan vara hemma i Sverige sådär i slutet av januari ...


Hårt jobb, men någon måste ju ställa upp

Torget i Valle de Bravo

Efter flygning och en stunds vila vid poolen blir det ofta en promenad upp i byn, handla frukost till nästa dag eller batterier till varion. Valle de Bravo är en ganska sömnig by i veckorna men lever upp rejält på helgerna då alla rika Mexico City-bor vallfärdar ut över lördag-söndag.

De flesta bodde i mysiga cabanas, stugor, som låg just nere vid landningen intill sjön. Enda nackdelen att bo intill sjön var myggen. Annars är det mycket skönt bo en bit utanför byns centrum och slippa avgaserna och tutandet från den ständiga biltrafiken genom byn.


Cabanas, fylld med skärmflygare

Vår guide berättar

Sista dagen innan flyget gick hemåt passade vi på att turista på allvar, vi tog omvägen via pyramiderna i Teotihuacán. Här insåg man plötsligt hur lungt skönt vi haft det i Valle de Bravo där man på det stora hela slipper stora turistshowen med påstridiga försäljare och turistfällerestauranger.

Sugen på Mexico?
Om det är någon som känner att de också vill prova flygning i Mexiko så kommer Ronny & Tonny att åka till Valle de Bravo nästa år också. Troligen blir den resan ännu mer riktad till piloter som vill prova, lära och träna på distansflygning.




Bild och text: Martin Agfors  -  du får gärna länka till sidan om du hör av dig via e-post först.

2018-07-07

Vi kommer.

M&J

2005-11-05

Cirrus maillista


English pages



Cirrus - Stockholms skärmflygklubb

PlusGiro
4981630-9

Mailadress
info@cirrus.nu

Facebook

Klubblokal
Beror bland annat på vindriktning och styrka :)

Webmaster
maila webmaster

© 2010 Cirrus SFK



Logga in

Användarnamn:
Lösenord:
Ny användare